Treehouse Music grundades 1998 av musikpedagogen Jonathan Lutz för att utveckla och sprida lillcittran, ett instrument med unika pedagogiska egenskaper. Jonathan hade först träffat på liknande instrument på 70-talet och använde dem med egna barn på 80-talet. I samband med hans engagemang i ledningsgruppen för Svenska kulturfondens Kultur och hälsa projekt på 90-talet kom han till att lillcittran, annars helt okänd i Norden, erbjuder fantastiska möjligheter inte bara i hemmet utan också t.ex. i skolor och vårdinstitutioner.

Efter att ha importerat ryska och amerikanska cittror började Treehouse Music från grunden och utvecklade en helt ny modell, handgjord i Finland av bästa material, som lanserades 2002. För träarbetet stod snickaren Alf Malm, medan Jonathan och medhjälpare tog hand om stämskruvar, strängar, producerade noter m.m. Instrumentet har spridit sig i Norden och används i många olika miljöer (se Vem använder lillcittran?). Obs! Se förändringar hösten 2023 här.

Treehouse Music har utvecklat noter och handledningsmaterial för lärare, vårdare, och andra som använder instrumentet. Den nya uppfinningen som gör det lätt för vem som helst (utan notkunskaper) att skriva om sånger från vilken sångbok som helst till cittra noter är ett exempel på vårt engagemang för att se till att du kan spela de sånger DU vill. Se detaljerna under Använd transponeraren!

Treehouse Music verkar i Västervik på Degerö, söder om Ekenäs i skärgårdsområdet på Finlands sydkust, och ca 90 km väster om Helsingfors. Kontakt- och beställningsinformation finns här på hemsidan.

”Musikinspiratören” Jonathan Lutz        (Här är säkert mera än du vill veta om mig…)

Jonathan Lutz (f. 1953) är född i Minnesota och utbildad i musik (B.A., Haverford College) och musikpedagogik (M.S.T., University of Wisconsin). Han har mycket bred akademisk bakgrund och hade ursprungligen tänkt sig en bana inom psykiatri men blev alltför fascinerad av musik: tonsättning och teori; jazz, rock och folkmusik; musikterapi, musikpedagogik och musik som gemenskapsbyggande aktivitet. Under studietiden arbetade han bl.a. som modersmålslärare i slumområden i Newark, New Jersey, som sommarlägerledare i Michigan, mentalvårdare i Wisconsin, assistent i historia på Univ. of Wisconsin, och fritidsledare för utvecklingsstörda åldringar. Kontakt med Norden fick han redan som 14-åring under ett år i gymnasiet på Viggbyholmsskolan utanför Stockholm.

Jonathan spelade musik heltid ett par år efter college-tiden men utbildade sig vidare, skrev en avhandling om musik i familjelivet, och flyttade till Sverige 1977 där han under 2 års tid undervisade klassmusik, piano, blockflöjt, och kör i Stockholm, Sigtuna, och Österbybruk (där han spelade fiol i spelmanslaget och prövade på nyckelharpan). Våren 1979 blev han anställd på Lärarhögskolan i Stockholm där han handledde blivande förskollärare och som pianist på Stockholms balettakademi där han improviserade klassisk musik, allt medan han läste psykologi heltid vid Stockholms universitet.

1979 flyttade han vidare österut och tog anställning som musiklärare i den vackra svensktalande skärgården längs Finlands sydkust —där han hade upptäckt en intressant person vid namn Ylva Rancken. Det blev bröllop 1980 och ett par år tillsammans i USA med studier och arbete, varvade med 2 år som lärare i Finland på Viittakivi International Center, en folkhögskola inriktad på fredsfostran som startades av kväkarna och Settlement-rörelsen efter andra världskriget. 1984-1990 ledde Ylva och Jonathan Emmaus-Westervik, ett arbetskollektiv tillhörande Emmaus International (grundad av Abbé Pierre 1954) som levde på återbruk och administrerade den nationella U-landsföreningen Svalorna. Jonathan blev nordisk representant för Emmaus-rörelsen, reste inom Europa och Latinamerika, agerade som redaktör, skribent, och föredragshållare i u-landsfrågor. Under dessa år fick Ylva och Jonathan 2 barn, Hannah (1984) och Jonas (1985).

Alltsedan 1990 har Jonathan igen arbetat heltid inom musiken med musiklärartjänst på Karis svenska medborgarinstitut och flera andra uppdrag. Medborgarinstituten hör till den ”fria” bildningssektorn och Jonathan har utnyttjat möjligheterna att bygga upp nya undervisnings-former och modeller. Han har undervisat piano, gitarr, och blockflöjt och lett flera körer (med konsertresor bl a till Schweiz och USA), men tog också initiativet till ett projekt med ”högläsning vid brasan” med kapitelböcker för skolbarn, något som utvidgades hösten 2004 till högläsning också för vuxna. En av Jonathans körer var ”Kinakören”, ett 2-årigt projekt där ambitiösa men upptagna män lockades till en ny manskör, höll samkonserter med barnkörer, och sjöng in en CD inför en lyckad konsertturné i Kina juni 2004. Våren 2006 återvände han till Kina när han blev inbjuden att undervisa körsång och ”music appreciation” på universitetet i Lin’an i Zhejiang province i 9 veckors tid. Juni 2007 tog han Karis blandade kör till Island.

Åren 1998-2004 var Jonathan medlem i ledningsgruppen för Konst & hälsa (f.d. Kultur i vården) som genom Folkhälsan och Svenska kulturfonden delar ut projektstöd för att möjliggöra kulturinsatser inom sjukvården. Hösten 2004 startade han ”kvartettklubben” där enskilda kvartetter övade skilt och tillsammans för att satsa på kvartettsång för patienter i södra Finland. Det nya konceptet bygger på tanken att kvartetter har större möjligheter än besökande körer att skapa kontakt med patienter och göra en konkret kulturell insats i en miljö där människan lätt tappas bort. Kvartettsång är förstås oerhört utvecklande för sångare. Jonathan har också engagerats på Ekåsens (mentalsjukhus) barnavdelning där han har handlett barnen i musik och varit handledare för personal inom olika vårdområden i användningen av musik i vårdarbetets vardag. ”Cittrakvällar” med utvecklingsstörda vuxna har också varit populära.

Åren 1995-2003 var Jonathan regional förbundsdirigent och medlem i Finlands svenska manskörsförbunds musiknämnd och hans kompositioner och arrangemang används av flera körer. Han har hållit många kurser och workshops för olika åldrar i bl.a. musik & rörelse, musik på stenåldern, medeltida musik, square dance, internationell folkdans, kooperativa lekar, hur man bygger och spelar panflöjter av lokala växter och ocharinor av lera, att spela musik på flaskor, hur man skriver blues, rytmisk musik för manskör, Maori stickgame-tekniker i skolkören, origami och jonglering. I flera år ledde han en kurs för blivande ungdomsledare på Finns folkhögskola i ”lekologi”—: hur man leder lekar och organiserar fritidsprogram. Under somrarna 2000 och 2001 ledde han musikdepartementet på ett sommarläger nära Lake Placid, N.Y. med 300 barn. Han är en anlitad allsångsledare och ackompanjatör på piano och gitarr.

Redan 1982 skrev Jonathan en avhandling kring ”Music in the family”. Intresset återupptogs 2000 i och med att hans forskningsplan för en doktorsavhandling i musikvetenskap godkändes av Åbo Akademi. Forskningen fokuserar på nybörjares upplevelse av att börja spela ett instrument, i det här fallet lillcittran”, ett instrument med 15 strängar (diatoniskt, 2 oktaver). Han lanserar begreppet ”musical sense of coherence” som bygger på Aaron Antonovskys teori om sambandet mellan känsla av sammanhang och hälsa.

Lillcittran har blivit mycket viktigt för honom. 1998 började han använda cittror på BB, barnavdelningar, arbetscentraler för handikappade och inom äldreomsorgen, och ledde också musikverksamhet med flera förskolegrupper där 10-15 barn spelade på var sin cittra, sjöng, och uppträdde under olika konserter med vuxna körer. Han anser att instrumentet, —annars rätt okänt i Norden, —har stort potential, inte minst för att stärka barns musikaliska självförtroende. Eftersom inga liknande instrument då fanns inom EU har han designat och 2002 börjat producera lillcittror med hjälp av ett lokalt snickeri genom företaget Treehouse Music. Våren 2004 erhöll Jonathan ett stipendium som stöd för utvecklandet av notpaket och handledningsmaterial för lärare som använder lillcittran i förskolor, eftis och lågstadier. Främst används lillcittran i hem och familjer, men också av ett par hundra vårdinstitutioner, skolor, och församlingar–och allt flera musikterapeuter. I november 2004 erhöll han Nylands svenska kulturfonds pris ”för den musikaliska glädje han sprider.”

Läsåret 2007-08 tog Jonathan tjänstledigt för att forska på heltid, och läsåret 2008-09 var han också tjänstledig eftersom han fick ett ettårigt arbetsstipendium från Svenska kulturfonden för att vidareutveckla lillcittran och dokumentera användares erfarenheter. Han undervisar ännu heltid (kör, piano) men satsar också mycket tid på utveckling av lillcittran, workshops, och föreläsningar om bl a musik och hälsa.