Jag (Jonathan Lutz) var doktorand i musikvetenskap vid Åbo Akademi och forskade i frågor kring musik i familjen och ”agency”, om och hur bekantskapen med lillcittran kan stärka den skapande lusten och musikaliska självförtroendet. Ett projekt om ”Cittran som verktyg i vården” genomfördes 1998 och ett annat om cittran i förskolan 2002-03. Sedan dess har jag samlat material bl a genom intervjuer och diverse projekt.

Getting at the music: Musical empowerment through the 15-string diatonic zither
Detta var ett paper jag höll på Finlands nationella symposiet för musikforskning (Musiikintutkismuksen kansallinen symposium) som hölls 23-25.3.2006 på Åbo Akademi. Här står lillcittran och dess möjligheter i centrum. Själva presentationen var i form av powerpoint men innehållet är ungefär det samma.
Getting at the music (J Lutz article 8.12.06)

Paper på MERYC
April 2005 höll jag en föreläsning vid MERYC (Music Education Research with Young Children) på Exeter University, England. Föredraget finns här som pdf-fil, på engelska (7 sidor):
Our whole family was inspired right from the start!: Family and preschool experiences with the 15-string diatonic zither in Karis, Finland

Rapport om samma projekt på svenska
Här är också en mera informell rapport på svenska om projektet med lillcittror i förskolan och hemmet:
(2003) Dalgatans daghem projektrapport

Artikel i Global Health Promotion (berör ej lillcittran direkt)
Efter några års studier fann jag att Aaron Antonovskys ”Känsla av sammanhang” (som hör till ”salutogenes”) och Csikszentmihalyis ”flow” passade in på de frågor jag ställde. Jag såg dessa två teorier som olika aspekter av samma dynamik, och eftersom ingen annan hade kopplat ihop dem skrev jag en artikel om detta. Artikeln berör egentligen inte lillcittran direkt men ger ett vidare perspektiv. Nedan är abstrakt, längre ner länk till texten:

Här är artikeln (inte exakt som slutversionen men nära) som word-dok:
Flow and sense of coherence

NÄR RÄTT BLIR FEL – Mening och makt i kören
Denna text är inte forskning utan polemik, ifrågasätter vårt samhälles sätt att se på musiken (speciellt i körer – skrev detta i samband med en körfestival) och ger min syn på musikens roll och möjligheter. Lillcittran är på sätt och vis också ett svar, mitt sätt att arbeta för ett samhälle där musik är en resurs tillgänglig för alla människor.

Texten har aldrig publicerats–blev för lång för en insändare och hamnade i arkivet. Men kanske den kan stimulera till eftertanke? Här är den:
När rätt blir fel (02.02.2000)